För några dagar sedan försökte matte lura mig till en klippning, men den gick jag inte på. Klok som matte är så gav hon upp och jag fick ha min stökiga päls ifred. Fy hundan för att bli helkropps-klippt av matte som är så långsam. Glad blev jag som kom undan men igår efter att vi varit ute på långprommis i solen så gick vi ner till bilen. Vi stannade inte förrän vi kom till min frisör. Min frisör är mycket bättre än matte, och snabbare. Så hej då till vinterpälsen och hej till vårskruden för visst måste det väl ändå vara vår nu när maj närmar sig och allt. Vi ska ju ha grillkalas på lördag och då tänkte jag minsann ligga i eftermiddagssolen och bara gosa. Mer dåligt och kallt väder vill jag inte veta av.

Men... tro inte att vi vaknade upp till strålande solsken idag inte. Kalla, så kalla regndroppar har störtat ner från en grå himmel, brrr så eländigt. Helt lika lycklig för den där klippningen är jag inte idag. Visade matte klart och tydligt att jag frös och fick därför min fina kofta på mig som extra värme. Då blev jag riktigt gosig i hela kroppen och orkade knappt hålla mig vaken.

Tror bestämt att jag kan sova tills middagen blir serverad. 

Nospussar!

Nu är det så där blandat väder igen, lite så att man inte vet från gång till annan om det är rullvänliga gräsmattor där ute eller ej. Just idag var gräsmattorna riktigt rullvänliga, knappt fuktiga alls från regnandet som varit. Vi tog oss en långpromenad efter att jag gräsrullat klart... första gången alltså. Jag rullade naturligtvis i gräset flera gånger under promenaden. Man ska inte gå miste om en bra gräsmatta.

När vi kom in igen fick matte kamma bort lite souvenirer från min päls. Sedan hade hon mage att säga att jag blivit en pälsboll igen. Jag klipptes ju nyss. Precis samma sak sa matte, att jag ju klipptes nyss. Tänk att det kan växa så fort, fortsatte matte. Nej, usch vad trött jag blev på det pratet. Jag fick sätta stopp för det hela innan saxar och trimmers kom fram, så jag gick med ens för att lägga mig i min bädd. Men blandningen av gräsrullande, långpromenad och mattes tröttande tjat om klippning fick mig att stupa innan jag hann kliva in helt i min bädd.

Men alla sätt att sova på är bra sätt att sova på, hihi.

Den här långpromenaden var förresten extra trevlig för den innehöll en del små hundmöten. Först passerade vi rastgården där två chihuahuor lekte men när de fick syn på mig rymde de mellan grindarna och sprang fram till mig. Det var skoj, men det tyckte inte deras husse och matte som blev arga på vovvarna som rymt. Sedan när vi nästan var hemma mötte jag en shihtzu-blandning. En dam som var helt grå och nästan lika söt som jag, hihi. Hon var bara fem år fyllda så hennes matte blev väldigt glatt överraskad över att jag fyllt hela 17. Dom hoppas jag vi möter fler gånger för det var ett roligt möte.

Matte och husse ska vara duktiga och äta sallad till middag idag, så jag håller mig glatt till min hundmat denna gång.

Nospussar!

Den här killen, min lillebror är en underlig liten prick. Ibland är han tyst och ibland gnyr han. Sedan finns de där tillfällena då han bara skriker. Då blir jag lite orolig i kroppen och undrar vad som händer, kollar på matte om det är något jag kan göra. Jag tittar ofta på honom och funderar på vad denne lille kille är för en filur. Att han har stannat hos oss för gott har jag ju förstått.

Matte har börjat bädda med filt på golvet och lägga Oscar på golvet så att han och jag kan umgås. Jag tycker om att sitta bredvid honom och nosa igenom hela honom. Han tycker nog om min päls tror jag, för den kittlar honom lite och då ler han.

Vid detta tillfälle, efter att matte lagt ner honom på golvet hos mig så smet hon på toaletten. Jag följde med henne in i badrummet men helt plötsligt så började Oscar gråta. Som den storesyster jag är så tassade jag snabbt ut till honom igen och satte mig bredvid honom för att trösta det lilla knytet. Jag fick en godis av matte för att jag gjort ett så bra jobb med min lillebror. Tänkt vilken bra barnvakt jag kommer bli. Eller kommer bli, jag är ju det redan!

Oscar blev tyst när han fick mat i magen, så med andra ord är han och jag ganska lika varandra. Jag låter kanske inte lika mycket men nog gnyr jag alltid när min mage blir alltför hungrig. Fast något jag inte alls förstår mig på är att han inte verkar vilja ha någon efterrätt efter maten. Hur konstigt är inte det då?

Något jag däremot förstår mig på, det är min mage. Den vill ha mat nu, och nog ska den i alla fall ha minst en godis till efterrätt minsann.

Nospussar!

Tänk vilka fina dagar jag haft den här veckan. Den började först med min födelsedag och sedan har dagarna fortsatt lika härligt med solsken och ganska varma temperaturer. Vi har varit ute massor och gått på både långpromenader och bara stannat upp och njutit. Jag har gräsrullat, mossrullat, sandrullat och ja till och med jordrullat. Det i sin tur ledde till att jag i förmiddags bars in i badrummet och fick mig en dusch. Oj så mycket smuts det kan fastna i ens päls, men nu är jag så skinande ren och doftar underbart gott igen. Ja, mattes ord. Jag själv tycker att jag doftar som bäst när det finns lite skog i min päls.

Efter duschen tog matte fram både borste, sax och fön. Då förstod jag att detta skulle kunna ta hela dagen om jag skulle gå med på hennes fasoner, så jag flydde in i vardagsrummet och tog skydd vid soffbordet. Matte kom in i vardagsrummet och frågade om jag inte ville fönas. Hon kom några steg närmare och jag backade några steg runt soffbordet. Den här "leken" vet matte att jag vinner för hon är inte lika snabb som jag på att springa runt bordet, hihi. Så det slutade med att matte plockade undan sina grejer och jag fick självtorka.

En självtorkning leder också till att man börjar frysa efter ett tag. Den här gången hann jag nästan torka helt innan jag började frysa massor, men självständig som jag är så bäddade jag om i min bädd och kröp halvvägs in under mitt duntäcke istället för att ligga på det.

Mmmm, varmt och mysigt.

Husse tyckte så synd om mig att han tog upp mig i sin famn och gosade med mig ett tag, och naturligtvis visade jag för honom hur mycket jag frös. När jag blivit lite mer varm i kroppen åkte husse och handlade medan jag stannade hemma och vaktade matte och Oscar. Under tiden gav matte mig mat, men jag tänker vänta tills husse kommer hem för jag vet att där brukar finnas spännande saker i matkassarna, och då kan jag ju inte vara alldeles för mätt i magen heller.

Nospussar! 

Idag är ingen vanlig dag för idag är det Laikas födelsedag... Så sjöng matte för mig imorse. Idag fyller jag 17 år och det har vi kalasat med långpromenad i 11-gradigt solskensväder. Vi stannade upp för en paus och jag fick lite köttbullar, precis som kvällens middag, pannkakstårta med skivade köttbullar mellan. Lite godisätande har det också naturligtvis blivit. Dessutom fick jag lite leverpastej att mumsa på. Ja, inte klagar en dam som jag på en dag som denna.

Nu ska jag krypa upp i mattes famn och bli kramad och gosad med, sedan kanske jag rent av byter av och hoppar över till husse och fortsätter gosandet. Ja visst låter det bra.

Massa nospussar till er från unga mig! 

Vet ni vad? Man blir lite trött av att ha fått en lillebror. För det mesta är han tyst och snäll och då kan man passa på att nosa igenom honom ordentligt. Särskilt leksugen verkar han dock inte vara. Inte heller vill han äta mina godisar, kanske lika bra det så jag får behålla dom för mig själv.

Men sen kommer de där tillfällena då han liksom låter... konstigt. Jag fattar ingenting. 

-Vad vill han, matte? Gör någonting!

Matte säger att det är hans sätt att prata och säga att han vill någonting. Men då blir jag ju ännu mer förvirrad, varför låter han inte som jag lärt honom? Åker man bil kan man tex gnälla lite, men det gör han ju inte. Han bara sover. Inte verkar han äta något spännande heller som jag kan lära honom ge mig smakprov på. Fast vi är båda bra på att gosa en massa, säkert även hans favoritsysselsättning.

På måndag ska jag i alla fall lära honom hur man kalasar, för då fyller jag år.

Nu ska jag gå och nosa lite mer på honom och se om jag kan lära honom tigga lite godis till mig, hihi.

Nospussar

Idag har jag visat min lillebror ett av mina promenadstråk, fast med en liten avstickare då vi skulle möta upp husse som varit iväg en stund. Vi kom till mötesplatsen före husse så då passade jag på att visa Oscar hur man gräsrullar. Det är ju trots allt ett av livets alla nöjen och det är ju bra om han vet hur man gör när det blir dags.

När husse sedan kom fortsatte vi vår promenad, förbi min å och in i skogen, förbi hästgården och sedan hem igen.

Men det är viktigt att Oscar känner till närområdet också så jag fortsatte förbi vår port när matte och husse egentligen tänkt att gå in, men jag fick som jag ville och vi förlängde promenaden lite.

Det börjar dofta mat här hemma nu, mums. Dags med andra ord att hålla lite extra koll i köket så jag inte går miste om något.

Nospussar!