Det regnade massor i tisdags och det regnade ännu mer i går. Min regnkappa skyddar förvisso kroppen men varken huvud eller svans får skydd från de kalla och eländigt blöta dropparna. Jo, nog var jag rädd att smälta bort i regnet eftersom matte ju säger att jag är söt som socker. Kan meddela att jag nästan gjorde det också. Kolla bara:

Idag har jag tagit mig samman igen och pälsen är torr och fluffig. Det är röd dag och ledig dag för både mig, matte och husse. Jag vaknade med "nummer två-panik" och fort, fort fick husse gå ut med mig medan matte fixade frukost. Grått väder ute, men inget regn. Skönt!

Sedan gav vi oss ut igen, den här gången på långpromenad i skogen. Jag fick springa lös och efter halva rundan träffade jag på ett par joggare. De höll ungefär mitt tempo så jag valde att hänga på dom, istället för att vänta på att matte och husse skulle komma ikapp mig så fort jag var för långt borta. Men när jag efter ett tag vände mig om och såg att matte och husse var som små prickar vid horisonten valde jag att säga hej då till joggarna och invänta mina tvåbenta. Det ska ju bli rostas med potatis till middag och det kan jag ju inte missa genom att hänga på ett par joggare även om dom var roliga att springa med.

Nospussar!