Värst vad kallt och blåsigt det blev alldeles plötsligt. Lite så att jag inte var beredd på det. Därför tyckte jag att det skulle bli skönt att hoppa in i bilen imorse, men tro inte att det var varmt och skönt i bilen. Nej, så klart inte. Ingen sol som värmt upp den. Fy, så jag frös. Matte tittade på mig och sa att det ju inte hade blivit vinter ute precis, bara lite kallare.

Vi åkte på en liten sväng. Husse skulle in och handla lite medan jag väntade med matte i bilen. Det var ju så spännande att hålla utkik efter husse att jag glömde bort att jag var så kall, så kall.

Till slut kom husse och han fick riktigt mycket svansvift från mig. Fick jag något av honom då? Jo då, en godis. Det får jag alltid när jag har väntat i bilen, oavsett om jag väntat ensam eller tillsammans med någon. Det tycker jag är ett alldeles utmärkt hittepå från min sida, hihi.

Måste bara få berätta, jag har nospussat en katt. Egentligen är det detta som borde ha stora rubriken för idag, men matte hade inget med sig att fånga ögonblicket med. Så typiskt när jag äntligen fick komma nära. Den lille sötnosen ska jag hålla utkik efter när jag går ut igen, ekorrarna ska jag också hålla utkik efter, likaså mina collievänner och lilla minipudeln, chihuahuan Chicko och de där två små vovvarna i grannporten. Dom pratar inte mitt språk så jag vet inte vad dom heter än.

Men innan det, ska jag se till att matte matar mig med lite räkor som kvällsmål, mums!

Idag är matte ledig så vi tog en lång sovmorgon. Det ska visst bli lite svalare väder i veckan, men idag råder det sommarvärme så vi gick ut på en promenad och sedan satte vi oss i gräset och njöt nästan hela förmiddagen. Sånt som jag gör bäst när solen skiner är ju att...

gräsrulla lite hit...

...och gräsrulla lite dit...

Emellanåt gäller det att hålla koll på vad som händer runtomkring.

Helt plötsligt blir jag avbruten av matte som prasslar med något. Är det godis till mig matte?  

Min fantastiskt duktiga matte hade tagit med sig en godispinne till mig som jag fick äta ute. Vilken kalasförmiddag jag fick. Jag ska se till att vi snart går ut igen och kanske stannar vi ute hela eftermiddagen också. 

Vilken härlig sovmorgon jag fick denna härligt sommarvarma lördag. Matte öppnade upp både fönster och balkongdörr och jag kunde känna doften av den härliga morgonluften. Inget regn, bara solsken. Det tog ytterligare dryga timmen innan jag vaknade helt och gjorde mig redo för att gå ut.

Efter morgonrundan väntade vi på att husse skulle bli klar på jobbet. Han hade en kort dag idag, mest för att de bara skulle förbereda inför imorgon då han hjälper till med EU-valet. Vi gick för att möta honom men det blev inte riktigt som matte hade tänkt sig. Jag hittade skugga. I skuggan fanns svalt gräs, svalt nyklippt gräs.

Vad gör man då när man finner ett så perfekt läge? Gräsrullar!

Vet ni förresten vad jag kommit på? Det finns ju något som heter inbakad fläta som långhåriga tvåbenta brukar kunna syssla med. Jag gjorde inbakat gräs i mina öron efter rullandet i det nyklippta gräset. Det gör ju att jag kan få sommardoften med mig in. Hur smart var inte det då? :) Matte tyckte att jag kunde skaka av mig allt det gräset men det ville inte jag.

Men ser du inte matte hur bra volymeffekt det ger mina öron? Och så doftar det ju nyklippt gräs om mig hela tiden.

Ja, just det... vi skulle ju gå och möta husse. Snabba puckar matte, kom nu!

Och så gick vi vidare och jag fick behålla allt gräs i mina öron. Husse tyckte jag var jättefin. Dessvärre blev jag kammad när jag kom in så nu ligger gräset i soporna, men vi ska ju ut fler gånger idag, hihi.

Solpussar på er alla!     

Vissa morgonrutiner är inte lika roliga som andra. Den att vakna och gå ut klockan nio på morgonen, gå den där rundan som slutar vid bilen. Just den där rundan där jag de senaste två dagarna missar mina collie-vänner som går precis bakom parkeringen när jag måste gå på parkeringen för att hoppa in i bilen och tillsammans med husse köra matte till jobbet. Den morgonrutinen kan jag vara utan. Det roliga däremot är när jag kan gå och möta matte på eftermiddagen.

Hopp in i bilen och lite sur är jag för att jag inte fick springa till mina collie-vänner och prata. Att jag träffade dom igår kväll har väl ingen betydelse heller.

Trodde dessutom att jag bestulits på min lila snygga pläd men matte försäkrade mig om att den fanns i tvätten.

När mitt morgonhumör lagt sig ser jag att solen skiner och det är helt underbart ute. Jag passar på att vara ute massor med husse nu när han är hemma och är ledig. Det finns mycket att fundera på som vovve. Ska jag få kyckling till middag idag med tro? Igår serverades det kyckling och nog såg jag allt att det blev mat över. Nu så här på kvällen kan jag berätta att det blev kyckling till middag idag med. Till helgen har jag fått viskat i mitt öra att jag ska få äta räkor. Jo, livet är bra gott ändå.

Min fredag hos matteföräldrarna var kanon. Jag var mycket riktigt ute nästan hela dagen och gosade i gräset, gick på promenader och vips så kom matte för att hämta mig. Dagen gick hur fort som helst. Vi gick hem och självklart doppade jag tassarna i min å. Allt blir bara så underbart när solen värmer.

På lördag eftermiddag gick jag med husse för att möta upp matte när hon slutat sitt jobb. Även då sken solen och temperaturen klättrade allt högre, så pass att man kan kalla det sommarvärme. Jag blev så klart lycklig när jag såg matte komma gåendes och visade genast henne att jag badat vid den lerigaste delen av min å även denna dag. Duschning och föning blev det hemma.

Sedan hände något spännande.

Hur hamnade det hundbenet där? På min tass, bedjandes om att jag skulle äta upp den i mattes och husses säng.

Matte frågade om det var så att det var jag som tagit med mig den upp i sängen, men inte då. Jag blev minst lika överraskad som matte, jodå. Jag tog hundbenet i munnen och tittade mig om. Ingen som kom och ville ha tillbaka benet, så jag bestämde mig för att äta upp det där i sängen. Menar, jag låg ju redan där och hundbenet likaså.

Och idag är vi inne på söndag, dagarna liksom flyger iväg. Vi hinner knappt med. Lika lite som jag hann med när matte sa att jag skulle klippas för att min päls vuxit så fort. Vips så var jag klar, eller i alla fall nästan. Jag gillar verkligen inte att bli klippt på mina tassar. Matte ska bara hålla på och kittlas hela tiden, men till slut blev vi även klara med det. Jag ansåg att jag var helt färdig, matte ville piffa mina öron lite, men det får vi ta en annan dag sa jag och satte mig i hallen. Det var dags för promenad.

Nu är vi nyss inkomna och solen har försvunnit och det luktar som att det ska börja regna. Vilken tur att jag har hunnit vara ute och busat av mig om det blir en regnig kväll. Fast ett uppehåll på kvällspromenaden kräver jag allt.

Det är inte lika hemskt väder längre. Förvisso mulnar det på och regnet hänger i luften emellanåt, fast jag har blivit lovad solsken och värme redan imorgon. Det kommer bli mer är perfekt för då ska jag åka hem till matteföräldrarna och njuta i trädgården hela dagen.

Det har regnat så mycket att jag nästan glömt bort hur det är att rulla i torrt gräs. Därför passade jag på att öva mig lite inför imorgon.

Mmmm, det doftar ju riktigt gott om gräset.

Gräsrull är lika med snygg volym i öronen.

Matte frågade om vi skulle gå vidare men jag ville dofta lite mer på gräset.

Till slut lurade matte med mig till den stora ängen. Där är det roligt att springa. Extra roligt är det att titta på de fina vårlökarna som blommar för fullt. Dom doftar också ganska trevligt, men inte lika gottigt som gräs.

Vet ni något mer som doftar riktigt gott? Så gott att man blir jättehungrig i magen. Jo, pannkakor. Det var vad jag fick till middag idag, skulle kunna ätit det till efterrätt också, kanske som efter efterrättssnacks också, hihi.

Vet ni vad jag gör här? Fågelskådar eller kanske tittar jag på löven som slår ut på trädet?

Nej jag tittar på ekorrar, i plural... för där var inte bara en utan fyra ekorrar i trädet som busade med varandra. Det var så intressant och spännande att jag helt glömde bort att prata med dom. Inte ett knyst lämnade min kropp.

Matte ville gå vidare men se, det ville inte jag. Jag satt som förstenad. Vi var på väg för att möta husse så matte frågade om inte jag ville möta upp honom. Jo jag ville väl det då, så vi gick vidare. När vi däremot var på väg hem igen tillsammans med husse, ville jag visa honom att det fanns ekorrar i trädet. Husse trodde inte på mig för han såg inga. Det gjorde inte jag heller först, men sedan sprang en ekorre ner för trädet och vidare upp i ett annat. De andra hade redan hittat andra träd för detta var den sista ekorren att springa iväg. Jag skuttade också vidare, tillsammans med matte och husse. Kanske sitter de där ekorrarna i trädet igen någon annan dag :) Eller på nästa promenad.

Jag försöker bli ett med naturen för nu tror jag inte på att det finns något som heter solsken längre. Kanske kan jag börja gilla det här vädret om jag anstränger mig, kanske...

Så fort jag kommer in och flyr det eländiga vädret så inser jag att jag nog inte alls kan bli ett med naturen, solsken och jag hör ihop... så enkelt är det. Vill man då inte vara ute får man sysselsätta sig inne.

Jag tog ett lekrejs med min nalle. Spåren från min lek gick inte riktigt att dölja. Mattan fick en ny placering efter mina tvärnitar.

När jag lekt klart och ville ta en tupplur skulle jag hoppa upp i mattes och husses säng. Som ni vet har jag en liten "pall" som jag tar ett skutt på innan jag hoppar upp. Denna "pall" är en upp och nedvänd fruktlåda som matte bara lagt en pläd på så att det ska vara mjukt för mig att hoppa upp och ner. Jag ska minsann berätta att det inte alltid är lika mjukt och trevligt att hoppa upp där, som idag när pläden skrynklat sig och jag liksom halkar på den på vägen upp och störtar rakt in i sängramen.

Allt gick bra men jag blev ändå lite pussad på av matte. Jag undrar nog lite ändå om inte min nos blev lite, lite kortare... Medan jag tog min välbehövliga tupplur tjuvade hon min pall.

När jag vaknade och hoppade ner upptäckte jag att min pall var lite mer piffad än innan. Nu hade matte limmat på ett bilklädselskynke som fanns hemma. På sidorna dekorerade hon med lite band. Man tager vad man haver sa matte och hoppades att jag skulle bli glad av tilltaget.

Det blev jag verkligen. Matchar förvisso inte sovrummet i det stora hela men det är ju bara sånt där tvåbents-trams ;) Nu kommer jag inte snubbla på en skrynklig pläd längre.

Idag är det en mattedag och vi väntar på att gå och möta husse på jobbet. Då förväntar jag mig att det inte regnar mer. Någon gång ska väl vattnet där uppifrån ta slut.

Nospussar!