Då var vi där igen... med ett samtal till veterinären. Jag sa till matte att det inte behövdes, medan hon sa att det visst behövdes om jag skulle fortsätta halta på detta vis. Förra gången var det en muskel men i onsdags var vi ute och gick, det var minusgrader och frost. Efter gräsrull, spring och en liten tur på en grusgång började jag halta.

Matte avvaktade lite och tänkte att det skulle ge med sig när vi kommit in, att det var en liten köldkramp jag fått. Men inte slutade jag halta inne heller, matte och husse pjoskade så med mig. Sådant kan man utnyttja rätt bra ska jag få tipsa om, hihi. När matte inte såg hoppade jag upp i soffan och senare ner också. Det gjorde matte lite förvirrad, hade jag ont eller inte... Så hon ringde till veterinären i onsdags kväll och jag fick en tid i förmiddags.

Jag tvekade när vi kom till veterinären. Jo, jag tackar...det där stället kommer jag ihåg. De som vänder och vrider på mig, sticker mig i ben och tassar. Nej, dags att ladda för att ställa till med en scen, eller flera.

Sagt och gjort, tro inte att jag var tyst en sekund ens under undersökningen. Veterinären skulle försöka lyssna på mitt hjärta men jag sjöng klagosånger ända till han sa att han hade svårt att höra något alls. Att hålla min mun stängd hjälpte inte heller, för jag kan minsann gny och låta med munnen stängd också.

Veterinären kollade tassen och såg att jag var röd. Han kallade mig för en vessla, hihi. Mission completed. Matte däremot skämdes lite, jag är ju inte sån hemma. Matte kan vända och vrida på mig hur som helst utan att jag bryr mig minsta lilla. Veterinären försökte vidare se om jag fått nåt i tassen men han såg ingenting. Däremot var jag röd och inflammerad. I några veckor framöver ska det nu shamponeras tassar var tredje dag, torkas och smörjas in med salva två gånger om dagen, och därefter droppas en sorts vätska mellan trampdynorna. Blir det inte bättre får vi återkomma för att ta röntgenbilder.

När jag kom hem tyckte jag synd om mig själv. Matte hade bäddat rent i sängen och jag hoppade upp innan jag kom på att jag ju skulle ha haltat och gråtit lite. Kanske jag gör det när jag vill ner istället.

Fast vet ni? En sak var väldigt bra och det är att veterinären sa att jag skulle äta mer omega 3-fetter, för det skyddar tassarna bra. Han ritade och förklarade hur allt hänger ihop, men det enda jag kunde tänka på var makrill till middag. Och det var precis det jag fick, mums.

Imorgon börjar då den första dagen med shamponering och salva. Med matte kan jag samarbeta så det ska nog ordna sig. Nu ska vi ut på en kort kvällsrunda i gräset. Mjukt underlag för mina tassar är att föredra för tillfället. 

Nospussar och trötta kramar från en utmattad Laika. Det tar på krafterna att ge veterinärerna lön för mödan.