Kan ni tänka? Bara för att jag råkade se ut som på bilden ovan nästan hela promenaden igenom så tyckte husse att jag betedde mig som en envis åsna. Då undrar ju jag då vem åsnan i detta fallet egentligen var, för det var ju ändå han som höll i kopplet och bara drog och drog och sa att vi skulle gå på promenad även om regnet hängde i luften.

Vi kan väl säga att vi stakade oss fram på denna långpromenad och till min stora glädje, ja så här i efterhand i alla fall, så klarade vi oss utan några som helst regndroppar. 

Ja, så här har jag suttit idag. Matte har varit ledig och har fixat och donat i köket. Då beklagade jag mig, att jag inte kunde se ut och då lyfte matte upp mig på bordet så att jag kunde titta ut medan hon grejade. Matte har inte riktigt förstått mig vidare bra idag, hon har velat dra ut mig vid flera tillfällen... Hallå, i världens spöregn??? Nej, nej... Nu har matte nog fått minnesförlust eller något om hon tror att jag tänker följa med ut när det regnar så hemskt. Hur ska man kunna göra sitt i sådant väder? Ingen regnkappa i världen kan hjälpa mig.

Jag sitter bra här inne i köket vid fönstret, tittandes på alla galningar som vågar bege sig ut idag! Huhh... 

Jag vaknade till av att det regnade ute tidigt på morgonen, eller ska jag säga natten?  Därför valde jag att låtsas om att jag inte alls hade vaknat och så fortsatte jag sova men till slut vaknade matte och tyckte att det var dags att gå ut. För vem då undrade jag, för matte gör ju inte sina behov utomhus och jag hade inte precis någon panik. Men tapper som jag är så följde jag med ut i höstrusket. 

Till min glädje hade det slutat regna för länge sen och solen sken. Gräset hade ju nästan hunnit torka. Jag fick springa lös en stund och då passade jag på att i ren glädje springa och hämta en pinne till matte.

Vi kastade pinnen ett litet tag. Det är inte så ofta jag kommer tillbaka med pinnar som matte kastar, såvida hon inte kastar ut dom i vattnet till mig... på sommaren, fast det kanske jag inte behövde säga? 

Nej, mina pinnar som jag hittar tycker jag om att tex gnaga på och flisa ner så gott jag kan på egen tass.

Man kan gräsrulla med pinnar också, blir som en klipinne på ryggen. Sköööönt...

När jag tramsat klart får jag titta lite snällt på matte och be henne kasta pinnen igen, innan vi sedan går vidare och hittar på annat skoj.

Tur är att jag fick den roliga förmiddagen ute för sen har det regnat mest hela dagen så snabbt ut och in är vad det har blivit av de andra rastningarna. Har mest blivit en innemysardag, inte mig emot. Dessutom fick jag världens smarrigaste middag, crepes.... Mums!

Snart blir det kvällsrundan och dessvärre låter det som att det rengnar där ute.

Idag blev jag väckt alldeles för tidigt, jag var så sömnig, så sömnig men matte bara tjatade om att jag skulle kliva ur bädden och följa med henne. Jag lyssnade inte på matte! Sedan böjde hon sig ner och tog upp mig i famnen och så gosade vi hela vägen till hallen. Där fick jag på mig kopplet och sedan bar det iväg.

Matte och husse har jobbat idag så jag har vaktat trädgården hos matteföräldrarna. Jag tyckte att jag kunde få vakta gräsmattan på andra sidan vägen också, som dock inte längre tillhör matteföräldrarna, men ändå. Behöver jag säga att jag var den enda att tycka på detta viset? Jag försökte smita iväg men blev påkommen båda gångerna så då var det lika bra att ge upp. Solen sken faktiskt skönt på matteföräldrarnas gräsmatta också så jag mös där ett tag. Sedan blev jag matad med god korv och mitt i allt så kom matte för att hämta mig. Oj så dagen gick fort.

Hemma fick jag kvällsmat och lite märgben, mums. (Den är för övrigt redan slut.)

Nu ska jag bara bli killad på magen fram till kvällsrundan.

När vi gick på promenad idag såg jag en stor sten som luktade spännande nyheter. Jag luktade runt stenbumligen och sedan hoppade jag upp på den och fortsatte nosa lite. På stenens gropiga del fanns det regnvatten som samlats som jag blev tvungen att smaka på. Svalkande och gott med lite smak av barr.  

Jag satte mig ner ett slag när jag upptäckte att solens strålar nådde fram mellan träden. Idag var det ganska kyligt ute så det var skönt att sitta där och värma sig lite.

Efter att ha sett alla era fina poseringsbilder på diverse stenar, mosskuddar och så vidare ville husse bjuda på en poseringsbild på mig när jag satt på stenen. Alltså, där satt jag i godan ro och njöt av solen när han började kalla på mig och sa att jag skulle kolla in i kameran. Jag kan väl posera.... om jag vill, men det ville jag inte. Husse fick allt slita lite med kameran för att få några bra bilder alls, hihi. Nästa gång när jag vill posera ska jag lära honom att när jag sitter på så stora stenar så ska man ju fota hela stenen, det är ju det som är grejen med det hela, visst? Bakläxa där. Tycker att husse kunnat fota matte istället som stod bakom kameran och fjantade sig, allt för att jag skulle bjuda på en bra bild. Nej sa jag, iväg ut i skogen på rolig promenad istället och så blev det. Härligt!

Jag var jättelycklig när jag kom ut idag, solen sken igen. Nu har den visat sig tre dagar i sträck, kan ni tänka. Hoppas resten av hösten blir likadan, vi har haft nog av regntråk tycker jag. Matte skulle jobba idag, men blev ledig för hon ska jobba helg istället så vi passade på att gå skogspromenaden som leder förbi hästgården. Till och med hästarna verkade trivas ute i solen.

Vi lunkade på och jag sprang fram och tillbaka, kors och tvärs för att nosa och kolla läget.

Till och från fick jag lite springfnatt. När vi kom ut ur skogen och närmade oss ängen tog det bara fart i benen och jag for iväg, det kändes som om jag flög fram. Det gick så fort, vilken härlig känsla. Undrar om jag kan börja flyga om jag tränar mina öron rätt?!

När solen skiner så passar vi på att vara ute lite extra mycket. Både jag och matte gillar att solen fortfarande värmer. Därför satte vi oss ner ett slag när vi var ute på promenad och njöt av värmen. Vindarna var dock ganska kalla så vi började röra på oss igen ganska så snart. Men jag hade bra utsikt där jag satt fast då hände det så klart inget vidare spännande, inga kompisar som passerade eller något, typiskt!

Vi tog en runda till skogen och kollade läget. Det börjar bli riktigt mjukt att springa omkring där nu när löven börjar falla ner. Dock faller även mycket barr ner på marken och dom är inte alltid lika trevliga att trampa på. Ibland hamnar dom liksom på sniskan och sticker mig på trampdynorna eller så fastnar dom mellan trampdynorna. Den här gången fastnade den mellan. Matte fick hjälpa mig att få bort barret för den skulle envist trilskas med mig.

Husse har jobbat idag och på morgonen tog han fram sin vinterjacka. Fast när han tittade på termometern såg han  att det faktiskt inte var så kallt ute så han la jackan på sängen innan han sa hej då till oss och så glömde han den där. Vilket ödestigert misstag han gjorde för nu har jag lagt beslag på den jackan. Vilken värme man kan få upp i den, mycket imponerande. Här kan jag ligga hela dagen och ha söndagsmys, ja om vi inte ska ut på en kul promenad förstås. 

På min begäran har jag fått en trevlig äventyrspromenad i lillskogen. Ja, jag trodde att det var dit vi var på väg, men så bara gick vi förbi och det kan jag säga att jag inte gick med på. Dags att sätta i bromsen!

Matte lossade på kopplet och frågade vad jag ville. Jag sprang snabbt iväg för att visa vilket håll vi skulle gå åt.

För att komma till den här skogen måste man gå uppför ett par trappor och sedan passera en liten lekplats gjord för små tvåbenta. Därefter kommer min lekplats skogen! Jag brukar springa upp på gräset på sidan av trapporna. Halvvägs väntar jag alltid in matte och husse. Dom är inte så snabba.

Jag som är så liten kan krypa under detta lilla staket. Det som är så konstigt är att det inte finns någon öppning alls på staketet, så över eller under är vad som gäller.    

Så ja... Titta vad fint det gick!

Att gå längs med skogsvägen är ju inte vidare roligt, inte när man har spring i benen. Då springer jag hellre upp och ner för kullar och stenar.

Dessutom kan man titta ut över skogen när man är uppe på någon höjd.

Det är viktigt att söka av området ordentligt så man inte missar något viktigt som kan ha hänt sedan sist.    

När jag kände mig redo kom jag springandes så att vi kunde börja ta oss hemåt. Vädret på eftermiddagen var helt fantastiskt skönt, vindstilla och ganska ljummet. Skönt! En perfekt dag för en så fin skogstur som jag såg till att få.